Kim Lindblom Eriksson

Tihi
Rolig grej hände alldeles nyss.

Min nya chef ringde och var helt lyrisk. Varför? Hon hade varit i Rotebro och hämtat ballonger och fått syn på mitt och Emelies ballongvalv. Hon tyckte det var jättefint och frågade Marcus vem som hade gjort det.
Gissa, sa han. Och hon gissade på min nuvarande restaurangchef. Hihi. Men fel fel fel sa han, det är Kim och Emelie.

Nya chefen: Kim! Hon ska börja jobba hos oss imorn, hon ska göra ballongvalv!

Så nu ringde hon alltså och bad mig komma in 2½ timme tidiager för att blåsa ballonger. Hihi. Soft start på nya restaurangen!

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig tjusig :)
366 Ballonger senare
Igår satt jag och Emi hela kvällen och gjorde ballongvalv till Eventhelgen som är på jobbet just nu. Jobbigt som fan med åh så fint det blev! Gissa om vi har fått beröm för detta uuuurtjusiga konstverk!?



Olyckan
Det är konstigt det här med mitt bloggande.  Det är när det händer mest saker att skriva om i bloggen som jag bloggar minst. Hmm.. Nu när jag tänker efter så låter det kanske inte så konstigt trots allt. Har ju fullt upp med annat då! :)

Måste bara berätta om hur jag vaknade igår. Klockan var ca 09:30 och jag vaknar av att min mobil ringer. Det är Emelie. Jag svarar och hon gråter hysteriskt och säger att hon har ont och inte kan stå upp.
Min första tanke (eftersom jag var nyvaken och inte då visste vad klockan var, eller vart hon var) var att det hade hänt något på jobbet. Att det brann överallt och döda kroppar avlöste varandra. Min andra tanke var att hon töntade sig och bara hade ont i halsen eller något.
När jag tillslut fick ur henne vad som hänt visade det sig att hon hade halkat på altanen på väg till bussen och ramlat och slagit sig så mycket att hon inte klarade av att resa sig upp.
Jag fick lite småpanik och sprang in och väckte lillebror och tvingade ner honom för att hjälpa mig att hjälpa Emelie.
På med pappas jacka och mammas tofflor halkade jag ut på altanen och vi försökte lyfta in henne så försiktigt som möjligt i köket.
Ringde pappa som ilade hem. Vi hade lagt en isklamp på vristen så att den inte skulle svullna upp.
Jag ringde till jobbet och sjukanmälde henne och fick som tack för det själv åka in och börja jobba tidigare. Eftersom hennes fot inte svullnade upp eller så så antog vi att det bara var en vrickning och att det skulle gå över efter någon dag.
Men på eftermiddagen (när jag var på jobbet) så fick de åka till akuten iaf eftersom hon hade konstant ont och foten hade börjat svullna upp.
Det gick hyfsat snabbt på sjukhuset och de konstaterade efter lite röntgen att inget var brutet men att hon hade en kraftig stukning. Hon fick stödbandage och kryckor. Inget jobb för den här damen i helgen med andra ord!

Okej jag lyckades inte lista ut hur man vänter bilderna på den här puckade datorn, så ni får vända på huvudet helt enkelt :)