Kim Lindblom Eriksson

Axel von Fersen
Igår var jag, Malin och Kajsa på teater.
Jag rullade iväg mot Målla (alldeles för sent) och mötte upp damerna.
Vi begav oss direkt mot en liten pizzeria i Stadshagen och glufsade glatt i oss en förvånadsvärt god pizza.
Vi fick oss också ett gott skratt när jag bad om bearnaisesås till pizzan. 
"Det fixar jag" sa pizzakillen och kilade iväg för att hämta såsen.
Tillbaka kommer han med en hel tallrik med bearnaisesås. Haha, helt sjukt.
Observera att när jag tog bilden så hade jag redan ätit upp och vi skulle gå därifrån.
Mycket sås var det alltså!



Efter det stack vi iväg mot teatern som låg på Hamngatan. Centralt och bra. Lyckades till och med hitta en parkering och utföra en perfekt fickparkering. Var så nöjd med mig själv att jag råkade kasta in nycklarna underbilen i all lycka. Så då fick vi spendera en stund med att gräva fram dem.

Sen teatern då. Grymt bra. Emil (min kollega) spelade Axel von Fersen och var verkligen galet duktig!
Jag ska nog släpa med mig Cattis och se den för jag tror hon skulle älska den!

 

I'm off!
Sådärja!

Nu är jag redo för en kväll med brudarna.
Ska rulla hem till Malin nu, sen blir det nog till att käka lite pizza och sist men inte minst bege oss mot teatern.
Ikväll ska vi nämligen gå på, just det, teater.
Det är en kille på jobbet som spelar huvudrollen och den ska tydligen vara så sjukt bra så det måste vi ju spana in :)

Men ha en fin lördagskväll nu alla söta!

Let's Dance kvällen
God dag!

Igårkväll åkte vi hem till Sanna och hade Let's Dance häng.
Det blev först middag bestående av nummer elva. Grymt gott som vanligt.
Sedan, när let's dance typ nästan var slut så vick vi arslena ut vagnen och gick och satte oss i soffan.
Det fanns godis, chips, dip, kakor, kokosbollar, bullar och lite annat smått och gott. Att gnaga på medans vi tittade.
Inte konstigt att man ser ut som man gör!

Efter det så satte vi igång en skräckis. Orphan hette den.
Den var inte jätte jätte läskig, men tillräckligt för att vi skulle noja på vägen hem till Cribbe.
Vi körde nämligen Antunavägen dit. För er ovetande så är Antunavägen en lång, läskig och kolsvart väg.
På det så var det dessutom hysteriskt tjock dimma så man såg bara ett par meter framför bilen.
Då gäller det att köra sakta. Så vi låste alla dörrar och gled fram i dimman och kom överens om att om det dyker upp ett barn på vägen så är det plattan i mattan som gäller!