Kim Lindblom Eriksson

Life goes on.. på något märkligt sätt
Faktiskt var det ganska skönt att skriva av sig lite! Det är så mycket tankar som snurrar och saker man går och grubblar på hela tiden att det är skönt att ventliera även om det stundtals känns som att det enda man gör är att prata om det.
Berätta för grannen, berätta för vännen, berätta för släktingen. Prata lite med varandra. Hur kände du? Hur minns du det? Vad sa han då? Vem gjorde så?
 
Mycket.. men som sagt skönt att få ut det på något vis och kanske nyttigt att kunna se tillbaka på det senare när röken lagt sig.
 
Mitt i allt kaos finns dock ett par positiva saker att rapportera. Det första är att jag hälsade på pappa efter jobbet och han mår efter omständigheterna bra. Fortfarande inget operationsdatum men alla prover han fått ta ser bra ut, så nu är det mest en väntan på operation :)
 
En annan kul grej är att vi idag köpte ny bil! Vår gamla har ju mer eller mindre fallit ihop så det var dags för en ny. En Volvo V70 blev det och vuxenpoängen rasslade in snabbt som sjutton.
Man känner sig ganska mallig i alla fall när man sitter i en ny (okej.. den är från 2009, men fräsch som en ny, och den är ju ny för oss) bil och cruisar runt som värsta kungen. Den känns så stor!
 
 
Älskade pappa
Det har varit tystare än vanligt här vilket har sina orsaker. Mest troligt kommer det att vara lite tyst ett tag framöver också men jag vill ändå skriva av mig lite. Dels för att jag vet att en del av de som läser här faktiskt vill veta vad som hänt och dels för att .. ja.. få skriva av mig lite, som terapi I guess.
 
I lördags förmiddag, precis när jag och Marcus var på väg ut på höstens gårdsstädning med samfällighetsföreningen ringde min syster mig i panik. Min pappa hade jätteont i magen så hon ville att jag skulle komma dit och hämta dem så att vi kunde åka till sjukhuset med honom. Varken mamma eller bror var hemma under dagen. Vi kastade oss i bilen och åkte dit. När vi kom fram hade magontet gått över men jag ringde ändå vårdguiden för att vara på den säkra sidan. Både pappa och vårdguiden tyckte vi kunde avvakta lite.
 
Jag skjutsade iväg Marcus till jobbet men åkte sen tillbaka till pappa för att bara kolla av läget. Han hade fått i sig lite frukost men kände att det var läge att vila lite ändå. 
 
Plötsligt märker jag och Emi hur han börjar frusta och sucka och liksom tar sig för magen. Vi springer dit och han börjar hyperventilera av smärtan och jag ringer då 112 för att få dit en ambulans. Jag försöker lugna pappa och ber honom att andas lugnare då han klagar på att det börjar sticka i armarna och han svettas något fruktansvärt. SOS Alarm meddelar att en ambulans är på väg och jag lägger på. Pappa ber Emi springa och hämta en hink eftersom han mår illa. 
 
Plötsligt slutar han hyperventliera och hans ögon... de bara liksom rullar i skallen och han blir okontaktbar. Han börjar krampa i hela kroppen och jag ser hur hela hans ansikte börjar få en blå-lila-grå ton. Jag ringer upp 112 igen för att be dem skynda sig medan Emi springer och hämtar grannen som står i sin trädgård och påtar. 
Vid det här laget har pappa slutat krampa men är väldigt blå så vi tar ner honom på golvet och försöker få av honom tjocktröjan medan Emi springer ut på andra sidan där det är andra grannar som som tur är också har områdesstädning just då. Hon frågar om någon är läkare och får kontakt med en av dem som är brandman. 
Brandmannen kommer in och ser direkt på pappa att det är ett hjärtstillestånd det rör sig om och påbörjar hjärt- och lungräddning.
 
Efter en tid, som kändes som en hel evighet men som antagligen är närmre någon eller ett par minuter blir pappa kontaktbar igen. Han rosslar och rör på ögonen igen. Den blå-lila färgen försvinner mer och mer och vi frågar om han vet vad han heter, vilken dag det är och han prickade rätt på allt. Han var såklart förvirrad eftersom han inte hade någon aning om vilka alla människor var eller hur han hamnat på golvet. 
 
Ungefär här någonstans kom ambulansen som kopplade in honom på EKG och gav honom allt möjligt. Han var nu blek och hade väldigt ont i ryggen (antagligen efter hjärtkompressionerna) och var oerhört trött. Men stabil. Och levande. Hjärtat slog bra och syresättningen såg bra ut. Ambulansen ilade iväg med honom och jag efter den. Emi (som åkte med pappa i ambulansen) SMSade under färden till sjukhuset och skrev att de kunde se att hjärtat fungerade bra. Pappa hann till och med skämta lite med grannen och bad honom klippa gräset och städa poolen åt honom medan han var borta, vilket kändes som en otrolig lättnad.
 
Han är nu kvar på sjukhuset och man har konstaterat att magontet i själva verket var kärlkramp. Han ska opereras i veckan och efter det väntar en tid av rehabilitering men enligt läkarna har han de allra bästa förutsättningarna för att bli helt återställd. 
 
Det har frågats en del av hur jag och vi andra i familjen mår efter hela det här och allt jag kan säga just nu är att jag kan berätta precis vad som hände, vem som gjorde vad, i vilken ordning, vad har läkarna sagt. Men helt ärligt.. Hur jag mår? Hur det känns? Det finns inte ord i något av de språk jag kan som kan beskriva det mörker man befann sig i när hela det här hände. Att bokstavligt talat känna hur livet rinner ur sin egen pappa. Det går inte att sätta ord på. Otillräcklighet, hjälplöshet, hopplöshet, rädsla, sorg, panik, kärlek, tacksamhet.. Det räcker inte till. 
 
Det var många människor där i lördags förmiddag som jag aldrig träffat förut, som pappa aldrig har träffat. Människor som bara släppte allt de gjorde för att rädda livet på en främmande man. Det är en skuld vi aldrig kommer att kunna återbetala.
 
Här är han- mirakelmannen- knappt ett dygn efter att hans hjärta slutat slå- och ändå så piffig med sitt nattlinne. Mirakel. Pappa, jag älskar dig!
 
Fredagsmys
It's friday, friday, gotta get down on fridaaaaay!
 
Jag har algit mig ner i soffan men en bricka av mitt absoluta fredagsmys (efter glass- I love glass)- OST! 
 
Svängde förbi ostbutiken på vägen hem från jobbet och plockade upp lite godingar som jag nu ska avnjuta. Happy friday ya'll!
 
 
På brickan idag ligger en Brillat Savarin (standard, MÅSTE finnas med!), Chevré, Tomme Basque och Pecorino. Yum!