Kim Lindblom Eriksson

Tokyo- dag 5 & Waikiki- dag 1
Våra sista timmar i Tokyo spenderades med att leta presenter till nära och kära där hemma och fika lite.
 
Andra etappen av resan var att flyga rakt över Stilla Havet, till Hawaii och Waikiki. Även om vi var exhalterade över att få komma till Hawaii var vi smått deppiga över att lämna fantastiska Tokyo. Men vi bestämde väldigt snabbt att till Japan och Tokyo SKA vi bara tillbaka en dag!
 
Vi reste från Narita International Airport. Denna flygplats ligger längre från stan än Haneda och tåg är därför det klart bästa sättet att ta sig dit. Taxi skulle bli dyrt och helt omöjligt med trafiken från stan. Så vi tog tunnelbanan till en station därifrån det gick ett snabbtåg ut till flygplatsen. Hur smidigt som helst.
 
Narita är en superfräsch flygplats med mycket att göra i väntan på sitt flyg. Vilket var tur för vi var där i god tid. Vi valde att flyga med Korean Air från Japan till Hawaii och jag gillade flygbolaget skarpt! Bra service, bra mat, fräscht flygplan. Tyvärr var denna flygresa en av de värsta jag varit med om i mitt liv. Jag är inte flygrädd men denna gång var jag faktiskt riktigt nervös. Konstant turbulens i över 7 timmar gör att man är fasligt medveten om att man flyger över öppet hav och att hjälp vid eventuell nödsituation är långt borta. Så det blev inte någon direkt sömn denna resa! 
Vi lyfte från Tokyo vid 21 på kvällen, och landade i Honolulu kl 10 på förmiddagen, samma dag som vi reste. Det ställer till det för hjärnan kan jag säga!
 
Väl på Hawaii var det lite mulet men väldigt varmt när vi landade.
Gubben i customs var sjukt skeptisk till mig (vilket typ aldrig har hänt förut, jag var nästan chockad!) och ställde massor med konstiga frågor. Det kändes nästan som att han egentligen inte ville släppa in mig men till slut inte hade något val. Vet inte vad det var men misstänker att han kanske tycker det var konstigt att jag varit i USA så mycket den senaste tiden.
Väl inne i landet bestämde vi oss för att ta taxi till hotellet och letade upp en bankomat för att få ut pengar att betala med. Men vid bankomaten fungerade inte vårt kort i den! Panik! Hur skulle vi kunna ta oss till hotellet? Vi hade inte en enda dollar i cash med oss!
Till slut hittade vi en bakomat som accepterade Marcus VISA-kort och vi fick ut pengar, letade reda på en taxi och susade iväg mot vårt hotell.
 
Hotellet vi bokat var Hilton Hawaiian Village Waikiki Beach Resort (världens längsta namn). Hilton har många hotell i området men just detta har fått sitt namn på grund av att hotellanläggningen är som en by. Hur stort som helst med flera skyskrapor med hotellrum. Det fanns massvis med restauranger, butiker (hade egen Louis Vuitton-butik på hotellet), caféer, pooler, SPAn och ja.. allt man behövde helt enkelt. 
I huset där vårt rum låg fanns egen pool på en takterass vilket var underbart då vi slapp trängas och paxa solstolar vid huvudpoolen. Och ja, hotellet hade egen strand plus en lagun. Trevligt!
 
I vilket fall var vi otroligt trötta när vi kom fram. Vi hade rest 19 timmar bakåt i tiden och inte sovit en blund på hela natten. Vi behövde en nap och passade på medan det ändå var mulet ute. Och så sov vi i ett par timmar. Haha.
 
När vi vaknade började det skymma och vi var vrålhungriga. Här visste jag att det fanns en Denny's och Marcus hade aldrig fått njuta av deras fantastiska frukost förut. Så dit gick vi! Herregud vad gott!
 
Efter frukosten vi åt till middag tog vi en promenad runt i Waikiki. Där är det vackert oavsett tid på dygnet men det är så himla mysigt på kvällen! Längs med gatorna finns brinnande facklor och det är bara så himla exotiskt. I love it!