Kim Lindblom Eriksson

Första värkarna
För prick ett år sedan, nästan exakt på minuten faktiskt, låg jag här hemma i vår säng och kände något jag inte känt på länge. En lite molande värk i min (enorma) mage. Åtta dagar efter att Oli beräknats födas hade jag nästan gett upp hoppet om en spontant startad förlossning. Jag tänkte att nu känner jag efter så pass mycket att min hjärna liksom hittar på dessa värkar som började komma. De var inte så starka men jag sa till Marcus att "nu känns det faktiskt lite som värkar.. eller nåt.. något är det nu.." 
De var klena och oreglebundna så jag låg mest och vred och vände mig resten av natten sen, men lyckades få ett par timmars sömn i alla fall!
 
Så sjukt att jag var så här stor för bara ett år sedan! Fast ändå, ett helt år har liksom gått!
 
Idag var Olivia på 1-årskontroll. Hon kan nu skryta med 79 ståtliga cm och 10 450 gram! Inte dåligt för vår lilla skrutt! Hon fick också två sprutor som inte alls var roliga :(
 
Nu ikväll tyckte jag hon kändes lite varm så jag skulle ta tempen på henne och hon FREAKADE ur totalt. Bara skrek och grät så fort jag kom i närheten med tempen. Till slut kom vi på att hon förmodligen tyckte termometern såg ut som en spruta och blev jätterädd för den, stackars älskling! Men hon har ändå varit vid gott mod idag och ikväll, men trött som en gnu när det var dags att sova.