Kim Lindblom Eriksson

Olivia 1 år
Idag, kära vänner, är det verkligen inte vilken dag som helst. Idag är det Olivias födelsedag! Kan ni fatta att vår lilla srotis fyller ett år! Knappt så jag fattar det ens..
 
Vi inledde i alla fall dagen med välling och paket i sängen, sedan kom Marcus mamma hit och fikade och Oli fick smaka på tårta för första gången. Nu sover hon och sedan ska vi åka och handla lite till middagen. Då kommer min mamma, syster och bror på middag och tårta.
 
Såhär ser alltså vår lilla skrutt ut på sin födelsedag. Ett gulnat blåmärkte på kinden från när hon dök in i soffbordet för ett par dagar sedan, hehe. Hon har blåmärken överallt mest hela tiden numera känns det som. Hon är en riktig liten vilde som springer runt och är kanske lite oförsiktig. Men hon lär sig snart!
 
Här var hon bara ett par timmar gammal. Tänk att hon varit sådär pluttig!
 
En månad gammal och då tyckte vi att hon blivit sååååå stor! Ballongen i bakgrunden fick hon när hon föddes av min mamma, syster och bror och den höll sig flygande tills hon var 10 månader! 
 
Två månader gammal och det där med att hålla upp huvudet har ju aldrig varit ett problem för henne, det kunde hon bra när hon föddes. Men Att ligga på mage var inte så kul, mest jobbigt faktiskt. Men runt två månader ish började det gå bättre :)
 
 Tre månader gammal. Den här bilden är tagen på julaftons morgon precis efter att "hon öppnat" paketet i sin strumpa. Det innehöll ett par fina bårband med rosetter. Då funkade det, eftersom hon inte själv kunde dra av det. Men hon har aldrig gillat att ha saker på huvudet. Det märkte vi redan när hon låg i magen. När barnmorskan ruckade på huvudet genom magen sparkade hon som sjutton. Och på förlossningen när de skulle sätta skalpelektrod på henne vred hon och vände sig där inne så pass att de var tvungna att göra om det tre gånger. Att sätta rosetter i det lilla hår hon har är idag bara att glömma. Det kan funka en stund, om hon inte märker det. Men får hon syn på sig själv i spegeln är det kört. Då ryker den direkt! Även mössor och luvor är tydligen jobbigt att ha på sig. Hoppas hon vänjer sig vid det innan det blir allt för kallt.
 
Hon döptes på sin 4-månadersdag. Hon skötte sig exemplariskt under hela ceremonin och gnydde bara till en kortis när prästen tvättade hennes hår. Så synd att vi knappt har några bilder från dopet. Det blir en läxa till ett eventuellt framtida småsyskon, fota! Dessutom envisades Marcus med att bära henne på dopet trots att vi bestämt att hennes gudfar skulle göra det. Och så stoppade han in klänningen under henne som en liten koldolme, hallå varför ens ha en fin klänning om man ändå ska rulla ihop den som en liten korv! Marcus får inte bära på nästa dop helt enkelt, haha.
 
5 månader gammal och gröt var livet. Det glufsade hon glatt i sig men var inte jätteförtjust i annan mat. Än idag kan hon vara knepig med mat och det enda hon verkligen ÄLSKAR är ärter och när hon får tigga åt sig bitar av pappas frukostmackor. 
 
6 månder gammal ploppade helt plötsligt 2 tänder upp från ingenstans. Inte mycket gnäll och inte speciellt mycket dreggel heller. Men jäklar vad hon skulle bita på allt! Jag hade så mycket hål i mina kläder för att hon bet tag och liksom drog huvudet ifrån mig så det gick hål i kläderna. Så gör hon förresten fortfarande ibland nu när jag tänker efter, bara att nu har hon fler tänder och biter hårdare, rackarunge!
 
Hon blev 7 månader på Marcus födelsedag och lagom tills dess tittade ytterligare två tänder fram. Hon satt stadigt och ålade sig fram med en jäkla fart! Och hon kunde tre ord! Mamma, pappa och Nej! Nej var kul att säga och skaka på huvudet samtidigt, lilla tokan!
 
Ungefär vid åtta månader började blåmärkena och rivsåren bli mer standard. Hon ålade rakt in i väggar och rev sig själv osv. Lagom tills jag skulle ta detta foto ålade hon in under en stol och satte sig upp och rev sig i pannan på stolens underrede så hon fick värsta Harry Potter -ärret i pannan.
 
Hon var nog ca 8 1/2 månad när hon kröp för första gången. Vi satte ner henne på gräsmattan ute och gräs var ju rätt läskigt, så då ville hon inte lägga ner magen och åla till mig som hon brukade göra på golvet. Då var det bara att krypa istället. Och det var som att hon aldrig gjort något annat i sitt liv. Naturbegåvning! Lagom till 9-månadersdagen hade 6 tänder tittat ut!
 
Världens gladaste tjej på sin 10-måndersdag. 8 tänder hade hon nu och hon var en riktigt pussglad liten tjej. Klappa händerna var typ dagens roligaste grej och även att vinka var poppis.
 
För en månad sedan började hon gå på heltid. Gångerna hon kryper numera är bara mellan två leksaker som ligger nära varandra typ. Skulle tippa på att hon kan ca 15 ord nu och babblar gör hon mest hela tiden!