Kim Lindblom Eriksson

BF+8
Åtta dagar över tiden idag och jag börjar bli trött på riktigt. Mest trött är jag faktiskt på alla frågor. "Har bebeis kommit?" "När kommer bebis egentligen?" "Kommer bebis idag?" Ja INTE FAN VET VÄL JAG. 
Haha ursäkta mitt utbrott men om det är frustrerande för andra att vänta på så kan ni hoppa upp och sätta er på att det ändå är värst för mig. Så snälla, sluta fråga. Jag vet inte svaret. Han kommer när han kommer <3
 
Dessutom blir jag extra irriterad pga jag vet att folk frågar av omtanke osv. Men tänk om han har kommit och inte mår bra? Förlossningen kanske gick åt helvete och han eller jag kanske har blivit sjuka? Eller ännu värre? Förväntas jag då sitta och svara på dessa frågor? Nej, lite får man faktiskt tänka till tycker jag...
 
Idag har jag i alla fall varit på tillväxtultraljud för att kolla att lilleman faktiskt mår bra. Gjorde samma sak med Olivia. Samma sak som alla gravida gör i vecka 41+0. 
De kollade att hjärtat slog som det skulle (det gjorde det) och att det fanns tillräckligt med fostervatten (det gjorde det). Han ser ut att vara en normalstor bebis på ca 3,5 kg och allt ser heeelt normalt ut. Det var nästan så jag hoppats på att de skulle säga att "oj, här var det lite för lite fostervatten, bäst du blir igångsatt nu på direkten". Men skönt såklart att han verkar må toppen där inne, men jag vill ha ut honom ca NU.
 
Såja, slutgnällt för idag. Idag fyller min kära lillebror 25 år och det ska vi väl fira innan lillen kommer. Det blir middag hemma hos mamma för att fira honom och det ska bli mysigt! Kan inte fatta att den lilla skrutten liksom är 25 år och helt vuxen. Hur gick detta till?