Kim Lindblom Eriksson

Kristallsjukan
I fredags packade jag och Olivia in oss i bilen och for iväg till min mormor och morfar för att fira deras sextionde (!) bröllopsdag. Stort!
Resan dit gick toppen och Olivia sov nästan hela vägen, skönt! Kände att det började knaka i fogarna runt Mjölby så då fick min bror köra resten av resan. 
När vi kom fram var vi som vanligt trötta som aldrig förr. Eller ja, Olivia var ju förstås pigg för hon hade ju sovit ett par timmar, haha. Men vi gick i alla fall och la oss ganska direkt. 
 
På lördagen vaknade Oli runt sju och jag gick upp med henne och skickade in henne till min mamma som passade henne lite så att jag kunde sova lite till. Jag var fortfarande helt slut. När jag vaknar igen, 45-60 min senare, snurrar hela världen. Alltså jag vaknar av att jag känner mig yr fast jag inte ens rest mig eller ens öppnat ögonen än. 
Så fortsätter HELA dagen. Så fort jag rörde på huvudet snurrade allt och jag spydde och sov om vartannat. Så himla obehagligt. På kvällen när alla andra åkte iväg (de tog med sig Oli) för att gå ut och äta ringde jag vårdguiden och fick mardrömmen bekräftad. De var rätt säkra på att det var kristallsjukan. 
Alltså nu låter jag ju väldigt dramatisk men det kändes verkligen inte kul. Yrsel och iallmående och så lägger vi på en liten krabat i magen som dansade lambada mest hela dagen. Inte skoj faktiskt. 
Jag blev orolig att vi inte skulle kunna åka hem på söndagen eftersom jag mådde som jag gjorde och skulle eventuellt få träffa en sjukgymnast i Jönköping på söndagen som kunde skaka kristallerna på plats.
 
Men så vaknade jag på söndagen, efter en sisådär 24 timmars sömn... och kände mig... inte yr! Fortfarande illamående men inte alls yr på samma sätt. 
På något sätt var yrseln borta och jag vågade mig på ett par skedar yoghurt, som jag fick behålla, ett par klunkar vatten, som jag fick behålla. Sakta men säkert kunde jag kliva upp ur sängen och till middag fick jag till och med i mig en pizzabit innan vi åkte hem.
 
Den enda bilden jag tog under hela helgen, hehe. Middagsstop på donken på vägen ner :)
 
 
Älskar att hälsa på hos mormor och morfar (och resten av släkten såklart) men denna resa var faktiskt inte så rolig, haha. 
Nu har jag varit hemma från jobbet igår och idag eftersom illamåendet inte släppt. Men nu är även det nästan borta så jag tror jag kan jobba imorgon. Tjoho!
 
Marcus är på galej ikväll så nu ska jag ta mig ett glas isvatten och kika på nya säsongen av Bachelor. Livet ändå!