Kim Lindblom Eriksson

Kampen om att få barn (del 3)
 
Jag hade nog föreställt mig att saker och ting skulle gå lite snabbare när vi väl kommit till Sophiahemmet. Typ här får du en spruta och sen blir du gravid. Naivt, såklart, men hoppet var så starkt. 
 
I mitten av januari var jag tillbaka på fertilitetskliniken.Mina blodprover visade att mina sköldkörtelvärden hade stabiliserats. Och inte nog med det. En ultraljudsundersökning visade att ett av äggen hade börjat växa, vilket betyder att det kan vara ägglossning på gång! Helt naturligt!
Äggen finns nämligen i små blåsor som sitter fast i äggstockarna. När man närmar sig ägglossning börjar en av dessa (eller flera, men det vanligast är en)att växa. När den är ca 18-20 mm stor ska den lossna och rulla iväg genom äggledarna och någonstans på vägen bli befruktade. 
Jag blev hemskickad och fick en ny tid ett par dagar senare för att mäta äggblåsan igen, för att se om den växt.
Ett par dagar gick och jag var tillbaka, hög på förhoppningar och totalt inställd på att jag skulle bli mamma till hösten. Ägget hade inte blivit större. Crash.
 
Men skitsamma. Nu bestämde vi att jag skulle börja en behandling för att få snurr på detta. Det innebar att ta tabletter i 10 dagar. Dessa skulle framkalla en blödning, som liksom är starten på det hela. När jag fått blödningen, nytt besök på vad jag från och med nu kommer att kalla SH (Sophiahemmet) pga tar så lång tid att skriva hela namnet. Blödningen kom och nytt besök på SH, där fick jag nu instruktioner om hur jag skulle göra för att ta sprutor. På mig själv. I magen. VARJE DAG. Lätt som en plätt om man är tex diabetiker kanske. Men detta var en utmaning för mig. Bortsett från att dessa sprutor knappt finns i lager på några apotek så är det också fasansfullt dyra. Vi kan väl säga att jag kom upp i högkostnadsskydd på apoteket rätt snabbt. 
Även alla läkarbesök kostade 250 kr per gång. Thank god för frikortet som hoppar in vid 1200 spänn. 
Anywho, jag fick ta mig iväg till Arninge där det fanns ett ynka paket sprutor kvar. Det fgick faktiskt väldigt bra att ta sprutorna på sig själv. Gjorde inte alls ont och jag kände att de gav mig hopp. Jag hade något att fokusera på. Varje spruta tog mig ett steg närmre vårt barn. 
En vecka senare, nytt besök på SH, nytt ultraljud. Sprutorna hade effekt, men behövdes lite till. Sprutornas syfte var alltså att få äggblåsorna att växa till sig. 
Efter 11 dagar av sprutor i magen hade äggvlåsorna växt så pass mycket att det nu var dags för ägglossning. Det var dessutom på alla hjärtans dag! Mysigt? Men min kropp fixar ju ägglossning? Hepp, då finns det ytterligare en spruta som man tar som kommer att göra att ägget lossnar. Efter att ha tagit ägglossningssprutan har man 36 timmar på sig att vara spontan och romantisk (ni hör sarkasmen va?) tillsammans MINST två gånger. Sedan är det världens längsta väntan. Två veckor efter ägglossningssprutan tog jag ett graviditetstest. NEGATIVT. Jag föll. Jag hade ställt mig in på att nu skulle jag ju vara gravid? Vad hände? Vi gjorde ju allt rätt? 
Samtidigt visste jag av allt jag läst att det absolut vanligaste är att det tar sig på TREDJE försöket. Så jag tappade inte allt hopp. Upp igen och vidare!
 
Jag tänkte att jag skulle kunna börja med en ny behandling efter ett par dagar. Men jag var svullen (som man lätt blir) efter den senaste ägglossningen och fick vänta och vänta och vänta. 
Två månader senare var jag dock redo för att köra en till vända. 
Tabletter, framkallning av blödning, Ultraljud, mäta, vänta, sticka med nålar. Den här gången tog jag sprutorna i magen varje dag i nästan 30 dagar. Väldigt långt för den här typen av behandling. Ägglossning, romantik, väntan, testdag. Nytt fall. Minus på stickan och det kändes som att alla i hela världen väntade barn utom vi. Vi som nu var så ogravida som man bara kan bli. Dessutom fick jag en cysta i magen som tack för att jag inte kunde bli med barn. Den var stor som en apelsin och skulle gå bort av sig själv. Men sprack den kunde det bli farligt. Det var kul att höra ett par dagar innan jag åkte till New York. "Spricker den gör det oerhört ont". Yes, fun.
 
När cystan väl gått ner skulle SH har sommarstängt. Vi stängde barnfabriken tillfälligt och fokuserade istället på att ha en fantastisk sommar. Vi skulle ju gifta oss! Så det gjorde vi, och åkte på en magisk bröllopsresa och njöt.. och längtade. Vi köpte till och med lite barnsaker på bröllopsresan, som något slags minne till vårt framtida barn. Bland annat en bok på Hawaii om en sköldpadda som vi brukar läsa för Oli. Vi köpte också en barnbok i Japan. Den läser vi inte så ofta, eftersom vi inte kan japanska och inte riktigt vet vad den handlar om. :)