Kim Lindblom Eriksson

Ambulans, ögonläkare och chokladbollar
Tjoho! Idag är Olivias första dag tillbaka på dagis efter sportlovet och hittar ni någon lyckligare tjej (än Oli) så let me know för jag tror inte det är möjligt. Hon blev ju sjuk torsdagen innan sportlovet och sedan var hon sjuk prick HELA lovet. 
Igår var Marcus ledig så hon fick en extra dag ledigt hon med. Fortfarande lite snorig och hostig ibland men det kommer säkert hålla i sig i flera veckor till. 
 
När vi hade lämnat Oli på förskolan åkte jag och William iväg till Danderyds Sjukhus och Ögonmottagningen. Alltså lille Wille har inte haft det lätt de senaste veckorna ska ni veta. Först fick han ju feber och behövde åka till akuten. Natten till fredag var han så hostig och rosslig att Vårguiden (jag ringde dit för rådgivning) ringde efter ambulans. Precis innan ambulansen kom hit spydde han dock upp en massa slem och det var nog det som ställde till det så för honom. Ambulanssköterskorna kollade honom ordentligt men tyckte han lät bra nu och vi behövde inte följa med. Skönt! Och efter det har han fortfarande varit lite täppt och hostig men inget så akut och ingen mer feber. Tack och lov!
Igår var vi på 3-månaderskontroll och han fick vaccin. Det var inge kul såklart och han var lite tröttare och oroligare på kvällen än vanligt, men annars inga biverkningar.
Och idag då. 
Sedan han föddes har han varit lite röd på ena ögonlocket och haft liiiite svårare att öppna det ögat. Jag har ifrågasatt det sedan dag 1 och barnmorskor, läkare, skjuksköterskor och barnsköterskor har alla sagt:
1. Svullen efter förlossning, det går över.
2. Trånga tårkanaler, det går över.
3. Storkbett, det går över.
4. Hängande ögonlock, det går förmodligen över.
Känner man mig det minsta så vet man att jag är ganska envis och eftersom jag hade en känsla av att alla ovanstående hade fel så gav jag mig inte. Idag fick vi därför träffa en ögonspecialist på Ögonmottagningen.  Han var SUPERBRA och kollade ordentligt. Mest troligt ett melanom som kommer att gå över men det kan eventuellt  bli värre under hans första 6 månader, för att sedan gå ner eller till och med försvinna helt. Men för säkerhets skull har vi uppföljning om två månader för att se hur det utvecklas. Läkaren var inte orolig men han (precis som jag) kollar hellre en extra gång för att vara på den säkra sidan.
 
Det röda syns inte när ögonen är öppna. Men kollar man riktigt noga kan man på bilden se att hans högra öga inte är riktigt lika öppet som det vänstra.
 
Men bortsett från allt ovanstående, hehe, så är han en pigg och välmående pojk! Han går upp superbra i vikt (som synes, heh) och är en riktig gladskit för det mesta!
 
Annars då? I helgen jobbade Marcus och jag var ensam med två sjuka barn. Woop! Men det gick ganska bra ändå och jag och Oli bakade till och med chokladbollar i söndags som hon var sååå himla stolt över! 
 
Fast hon ville inte blanda eller rulla, det var för kladdigt. Så det fick jag göra. Sen kunde hon rulla dem i kokos, det var lagom.
Förresten måste vi nog börja se upp med vårt språk här hemma mera nu. I helgen kläckte hon ur sig "Mamma, kolla på det jääävla stora regn-öset!!"  och "Vafan, vad sjunger dom?!"
 
Alltså jag dog. Det är ju så kul. Men inte bra förstås. Vi ska försöka bättra oss :)