Kim Lindblom Eriksson

Kaotiska veckor
Hallå hallåå!
 
Senaste veckorna har varit fullt ös och näst intill medvetslös i Casa Eriksson. Olivia fyllde ju år och hade farmor/farfar-kalas på lördagen, kompis-kalas på söndagen och sedan var ju själva födelsedagen på tisdagen med ytterligare firande. Mer om det senare men det var fullt hus, minst sagt. 
 
Sedan hade vi ju fotografering av vårt kära hus inför en eventuell försäljning. Även det förtjänar väl ett inlägg för sig men let's just say.. det var mycket att stå i. Allt medan Marcus jobbade sena kvällar och nätter och jag var ensam med barnen. Men tyckte vi Marcus schema var galenskap tidigare så är det ändå inget emot hur det blivit nu. Jag fattar att Covid ställer till det osv. Men detta funkar inte i vårt liv. Så nu är det dags att flytta och sedan är det dags för honom att hitta ett jobb som passar vårt liv bättre. För som det är nu kommer han ALDRIG att sluta före 20:00. Vilket innebär att jag alltid är själv med barnen och han kommer aldrig träffa sin familj typ. Kul visst? 
 
Men iaf. Nu är det måndag och jag hade sett fram emot en dag med lite lugnare tempo. Husfix och Oli på förskolan typ. Men nej. Imorse vaknade Olivia med så pass ont i sin höft att hon trodde att hon höll på att bryta benet. Hon kunde inte röra på det utan att skrika av smärta och kunde inte sätta sig upp, inte vända på sig, inte stå, NADA. Hon fick frukost på sängen och så länge hon låg stilla som en pinne så var det frid och fröjd. Vi la dit en värmekudde och tvingade i henne lite alvedon men det hjälpte inte. TIll slut ringde jag vårdguiden som sa att vi definitivt behövde träffa en läkare för bedömning. Men eftersom det inte fanns på kartan att sätta Olivia i en bilstol och åka till närakuten så skickade de en ambulans istället. 
Två riktiga hjältar kom hit och lyckades på något sätt få Olivia att känna sig så avslappnad att hon vågade prova att stå upp och gå lite. Då släppte det lite. Hon fick till och med gå och visa dem allt hon hade i sitt rum, haha. De var ganska säkra på att det rörde sig om "Höftsnuva" vilket var det jag varit inne på också. Jag har själv haft det som barn och jag tror att det kanske var det Olivia hade i sitt knä för ett par år sedan. 
Hon ebhövde alltså inte följa med till sjukhuset men de tyckte ändå vi skulle ta oss till närakuten för att ta snabbsänkan för att utesluta eventuella infektioner. Hon hade ingen feber och allmäntillståndet var bra så jag var inte så orolig ändå. 
Vi åkte iaf till närakuten i Sollentuna och fick hjälp efter bara ett par minuter. Då fick hon (efter en del tjafs och gråt) ett stick i fingret och sedan fick vi träffa en läkare. Han kände och klämde lite på hennes höft och förklarade att det var viktigt att skilja på om det rörde sig om en infektion eller en inflammation. Antar att sänkan visade att det var något av det i alla fall. Men med tanke på att hon rörde sig så pass bra var han rätt säker på att det inte var en infektion i alla fall vilket var bra. 
Hon fick order om att ta en medicin som ska dämpa inflammationen i ett par dagar. Jag är rätt säker på att det var samma hon fick när hennes knä krånglade och det enda som till slut hjälpte mot det. Dessutom smakar denna inte alls illa till skillnad från ALLA andra mediciner i universum så det är inte ett krig att få i henne denna varje gång. Jag blandar denna med lite apelsinjuice så klunkar hon i sig som om det inte vore något alls. Superbra!
 
Nu sover båda barnen och jag ska joina dem och hoppas på mer än en timmes sömn vilket var det jag fick natten till idag. This too shall pass. Visst? Snälla säg att det gör det?