Kim Lindblom Eriksson

Fars dag, löktricket, utvecklingssamtal och foglossning
Igår firade vi såklart Marcus på fars dag. Han hade jobbat seeeent så han fick sova ut (hyfsat) ordentligt innan vi tassade upp och väckte honom. Eller ja.. Olivias typ av väckning är att springa in i sovrummet och vråla som en björn för att skrämmas. Så att tassa kanske var att ta i. Men han fick i alla fall en massa pussar och gos innan vi gick ner där vi hade ordnat med pannkaksfrukost och presenter. 
 
Resten av dagen vigdes åt traditionella söndagssysslor som veckohandling och så tog vi en sväng till Bauhaus för att köpa lite grejer vi behövde för att sätta upp en fönsterbräda i vårt sovrum. Vi köpte fönsterbrädan och ett elementskydd för kanske... fyra år sedan? Men den har bara stått i ett hörn fram tills nu. Men igår åkte i alla fall själva fönsterbrädan upp! Dock behöver vi köpa mer skruvar till elementskyddet så det får bli imorgon innan Marcus börjar jobba.
 
Olivia sov riktigt dåligt inatt med en massa hosta. Hon vaknade till och med och kom ner till oss innan vi gått och lagt oss för att "hon inte ville vara där uppe". Så hon la sig i soffan och sov en stund istället. När jag var redo för att sova (vilket, lets face it, är ganska tidigt numera) testade jag löktricket för att se om det kunde hjälpa mot hennes hosta. Och vet ni? Det funkade klockrent! Inte en enda hostning efter att jag ställde lökskålen på mitt sängbord. 
 
Also.. How cute när man hittar henne så här i sängen? Till och med dockan ligger likadant, hehe. Dockan är för övrigt favoritleksaken just nu. Det är mycket att hon är storasyster eller mamma till dockan och det är så himla gulligt att se. Här om dagen satt hon och vyssjade dockan som tydligen var ledsen och sa "såååja, storasyster är här". Nej men snälla man dör ju lite när man ser det. Hon kommer att bli en fantastisk storasyster!
 
Idag var vi på utvecklingssamtal på dagis och jag är alltid så nervös inför sådant. Antar att det hänger kvar från när man själv gick i skolan. Inför Olis första utvecklingssamtal förra året var jag lugn och tänkte att "ja nu är det ju i alla fall inte jag som blir bedömd". Men det är det ju för tusan! Inte bedömer man ett litet barn! Det är ju jag som förälder som ska bedömas!
I vilket fall fick vi inget annat än beröm för vår fantastiska dotter som såklart är bäst i världen. Hehe nej men hon fick faktiskt väldigt mycket fint sagt om sig och jag och Marcus gick därifrån stolta som två tuppar. 
 
Dagen till ära lyckades vi dessutom försova oss allihopa så vi fick stressa som tusan för att hinna till mötet som var redan kl 8. 
 
Efter det har jag dock inte gjort något alls förutom att ligga i sängen eller i badkaret. Foglossningen från helvetet gjorde entre idag och det känns inte alls kul. Tar mig framåt som en 120-åring och kan knappt resa mig och att gå i trappor är bara att fetglömma. Hoppas det släpper lite och att det inte är något som stannar kvar fram till förlossningen!